<3
Gone, but never forgotten! Du är del av mig, i sinne, hjärta och själ. Ditt leende fyller mig med styrka, dina ord ger mig hopp om framtiden; Allt är möjligt, bara man vill. Jag önskar att vi hade fått ha dig hos oss längre, men jag är glad att jag hade tid att lära känna en så underbar person som dig. Pappa, jag älskar dig <3
Bästa veckan någonsin!
Förra helgen åkte jag flygplan över NYC med barnens kusin Sean (bilder kommer i ett senare inlägg när jag har kameran till hands), vilket var väldigt intressant till en början. Litet flyg med 4 säten, plats för pilot Roger, Sean, Seans kompis David och mig själv. Vi lyfte och flög vidare upp mot the big apple, vyn var fantastisk och över NYC kan jag erkänna att jag kände mig på något sätt lyckligare än när vi lyfte, antar att detta är vad man kallar exhaltering. Resan var dock litet för lång, efter NYC så såg vi samma sorts landskap om och om igen, så jag tröttnade där i baksätet... jag har en förmåga att snabbt bli uttråkad.
När vi landade åkte vi sedan och åt lunch som slutade med att Sean var i behov av heimlich manövern, mycket skrämmande, men ingen kom till direkt skada om man nu inte räknar med den psykologiska terrorn som Sean fick uppleva. Stackaren.
Därefter hängde jag i Princeton hemma hos Sean, såg på film och gick sedan ut och åt Sushi för första gången i mitt liv. Det var godare än jag hade tänkt mig, men jag föredrar nog hellre lagad mat.
I tisdags åkte min värdfamilj på semester till Florida, jag valde att spara mina pengar och stanna hemma som hundvakt istället. Jag och Wilson har det jätteroligt. Vi inledde vår vecka med att på onsdagen dra iväg till familjen Block och Elina. Tre underbara dagar med en underbar kusin! <3
Vi solade, tjötade, åt god mat, gick på bio, slappade, åt mer god mat och umgicks rent allmänt. Älska semester!
Fredagen bar det av hem till Toms River igen, en timma senare dök Dorothea upp och vi såg på mer film och åt Ben & Jerry glass. Pratade och hade roligt. Gick upp tidigt lördag morgon, åkte till busstationen och plockade upp Jojo som har bytt värdfamilj till en i Long Island. Åkte hem, solade, tjötade, lyssnade på bra musik, kollade japanska videoklipp, lyssnade på japanska sånger, sjöng, skrattade och kastade boll. Det var grymt roligt, jag och Doro kastade runt en tennisboll i två timmar, vi skulle kunna starta ett baseboll lag för kvinnor. Resultatet är grym träningsvärk i muskler jag inte ens visste att jag hade.
På lördagkvällen åkte vi tre till Shogun Japanese Restaurant, Hibachi åt vi denna gången, där de lagar maten framför en, kastar runt knivar, tänder eld på saker och underhåller gästerna något fantastiskt! De kastar tom. maten i ens riktning så får man själv försöka sätta tänderna i den. Jag var extatisk.
Nu har mina au pair vänner åkt hem, jag är ensam med Wilson och jag är ledsen över att jag bara har två dagar kvar av min semester. Däremot är jag glad för jag listade ut att det är 10 veckor kvar tills jag kommer hem. Jag har begärt flyg hem runt 31 juli - 2 augusti. Om några veckor har jag min flygtid! Yatta!
Snart ses vi igen! Jâ ne!
Äntligen...
Träffade familjen Mårtensson när de var här i april, det var otroligt roligt och skönt att få se dem. Saknar hela släkten, jag är glad att vi står så nära varandra. Alla vi kusiner har praktiskt taget vuxit upp ihop, när jag och Elina kommer hem så får vi alla se till att ha ett hejdundrande partaj!
Jag har tagit kontakt med språkskolan i Japan, jag ska söka via ett språkreseföretag i Sverige och jag åker förmodligen i april nästa år. Jag pratar även regelbundet med en svensk elev som går på skolan, Gabriella heter hon och hon bor endast en timma från mitt hus hemma i Sverige. Vi kommer hem ungefär samtidigt och jag ser jättemycket fram emot att träffa henne.
Hittat en mängd ölspel till resan i Australien! Woohoo!
Har fått email från au pair care om att boka flyget hem!
Här kommer lite bilder från mina senaste månader...
Familjen Mårtensson
Elina & Jannie
NYC
Lät mig avritas på NYCs gator, det var en kines som ritat i 20 år som gjorde detta mästerverk. Det är bättre än orginalet, sade jag till honom. Jag bugade till och med, haha jag blir så uppspelt när jag tänker på den asiatiska kulturen. Ni ska se mig när jag springer runt på Six Flags, det jobbar nästan bara asiater där. Åh, på Six Flags har jag hängt mycket nu, fick nämligen ett säsongskort dit av värdfamiljen :D
Bara 66 dagar kvar, sedan sitter jag där högt uppe i skyn... den dagen kommer jag minnas för alltid. Ren och skär lycka!
Tänkte avsluta med lite bilder på nyfunna idoler^^
Påväg mot nya äventyr!
http://www.nihongo-center.com/en/index.html
Sugoi desu!
Rädda Willy!
Senaste gången jag var hos Elina kom ett intressant ämne på tal. Elina hade nämligen hört i ett avsnitt av sex and the city att många män i USA var omskurna, in fact de flesta män i staterna har sedan födseln levt utan delar av förhuden! Jag var så chockad när jag hörde detta att jag var tvungen att fråga min värdmamma och hon var lika chockad hon av att höra att i Sverige är det nästan enbart judar och muslimer som omskärs.
Efter detta var jag bara tvungen att läsa litet om forskningen på området för att ta reda på varför man egentligen utför operationen och enligt mig (och det jag läst) så gör man det i USA för att det ska ge bättre hygien… detta är dock väldigt vagt, och det finns både ”bevis” för och emot detta påstående.
Några argument för ingreppet var:
Bättre hygien
Mindre komplikationer längre fram i livet (skydd mot fimosis)
Skydd mot vissa sexuellt överförbara sjukdomar, däribland HIV (dock endast vaga ”bevis”)
Några argument emot ingreppet var:
Post-traumatisk stress för barnet
Medicinska komplikationer
Försämrad känslighet, påverkar sexlivet (även här vagt)
Jag tror, vilket de även nämnde i artiklarna, att det hela har med samhället man lever i att göra. Eftersom att alla gör det i USA så är det normalt, de gör vad deras fäder gjort. Likadant som vi i Sverige endast gör vad vi tycker är normalt. Vad som är normalt beror på var man kommer ifrån, vilka seder, ideal och normer man har. Och eftersom jag nu har ursprung i Svedala så tog jag detta som en…
REAL SHOCKER!
Jag är ledsen, men jag tycker nog fortfarande att USA är ett land för prydar… Eurotrip, I’m sticking with you! Bring on the crazy European (uncircumsised) sex!^^
Sömnig...
Efter detta har jag spenderat en helg med Elina <3 färgat håret ljusare, nästa helg kommer de blonda highlightsen och till slut känner jag mig nog redo för sommarväder. Ni förstår förra helgen var här nämligen säkert +25 grader och jag kan tom. se bikinilinjer! :o Yes, här har det solats! Weehoo!
Annars har väl här inte hänt så mycket, dagarna räknas ner (117 dagar idag), japanskan går lysande för er som är intresserade, försöker enas om biljettköp till Australien, planerar roliga helger och jobb, jobb, jobb.
En bra sak är i alla fall att Elena har varit supermysig den här veckan, jag älskar henne när hon är på sitt solstråle humör! Vi har gått långa promenader och snackat killar, sett på Twilight, haft tjejkväll, plattat håret och imorgon ska jag ta henne och hennes bror och se Alice in Wonderland (once again) Det kommer bli en bra kväll imorgon!
Åh, så har jag haft lite samtal med båda mina kusiner Jenny, den ena hemma i Sverige (saknar <3) och den andra i Atlanta (saknar <3). Snart ses vi igen! :D
Gjorde för skojs skull "kärlekstestet" på MSN, för att se vem min drömkille är, detta var resultatet:
Din idealiska dejt är Romantisk. Han är öppensinnad, nyfiken och har en riktig äventyrssjäl. Han är energisk och har en stark vilja. Han är den typen av kille som kavlar upp ärmarna och tar tag i saker och ting. Den här killen ser livet från den komiska sidan. Så se till att du inte tar dig själv på för stort allvar och visa honom att du är öppen för nya erfarenheter.
Sorry for the delay...
Utmattad...
Välkommen tillbaka sol!
Nu har det äntligen börjat gå mot vår och detta har jag bevis för...
1. Knoppar på träden
2. Småfågelkvitter
3. Wilson är helt galen... undrar vad det kan bero på (A)
4. På vägen hem igår körde jag på en timma förbi inte mindre än 3 överkörda skunkar, detta kunde jag urskilja på den distinkta doften skunk har... jag såg alltså aldrig själva skunkarna men för er som följt min blogg sedan day one vet att det inte doftade rosor direkt.
Det är så skönt att solen och värmen är tillbaka, jag är så glad att det spritter i kroppen. När jag vaknade i morse kände jag mig redo för att arbeta, det kändes riktigt lätt att ta sig upp ur sängen. Antingen så är det solen som friskat upp mig eller så kan det vara en helt fantastisk helg med underbaraste Elina.
Träffade ju även Janne vilket jag var minst lika glad över! Jag saknar vår släkt, vår härliga släkt, världens bästa släkt! När vi kommer hem får vi se till att dra ihop en släktträff så att släkten kan få vara med släkten och bara få vara vår släkt!
134 dagar kvar (till årsdagen) kära vänner och släkt! <3
Hemlängtan...
Princeton är en utav de vackraste städer jag sett, när vi först kom till staden var jag trött och längtade till min säng. Efter att ha öppnat upp ögonen och tittat ut över campuset där solstrålarna sken upp varje vrå på husen som såg ut som de var från en annan tid, då kunde jag knappt andas längre. Det var som om man förstörde vyn med andetagen i vinterkylan. Det kändes knappt som om jag var i USA längre, dels för att många utav eleverna som förstrött rörde sig runt på gångarna var från andra länder (japaner var det en hel del) och dels för att skönheten över den här staden förde med sig en känsla av Sverige.
Princeton påminner om de svenska städerna, de svenska gatorna och det var precis såhär som jag förestället mig studentstaden Uppsala där jag möjligtvis vill studera sedan. Ska ta mig en tripp till potentiella universitet när jag kommer hem...
Jag ska låta bilderna tala för sig själva.
Páti wa suki desu.
Förra helgen var det nämligen fördelsedagskalas för en utav au pairerna i mitt område. Katrin, som hon heter, valde att fira sin födelsedag i en limousine. Party!
Vi åkte runt i tre timmar i den storslagna staden New York, bland skyskrapor och neonljus och det enda vi stoppade för var frekventa toalettbesök och spritpåfyllning, två jättevodkor var tydligen inte nog för gänget på 17 pers.
Hög musik och mycket skratt, här kommer bilderna...
Kvällen avslutades på en klubb i NYC, under aged club... vilket inte var fullt lika roligt eftersom att Ke$ha hade ett gig där, vi var som ett fiskstim, rörde sig någon i folkhavet så var de andra tvungna att flytta på sig de med...
En helt lyckad kväll allt som allt.
Denna helgen blev det också utgång, denna gången var det Jannie som fyllde 21. Måste firas! Så jag fick skjuts över till Marlton av världens snällaste kusin Elina <3 Där det sedan igår blev utgång i Philadelphia. Mycket skoj, men lite för närgångna killar på klubben i Philly... jag undrar vad som är fel på att bara bjuda på en drink, prata vid baren beté sig anständigt? Well, pay no mind to vulgarness.
Idag var jag och Jojo vid universitetet i Princeton och kollade runt, mer om detta när jag får bilderna från denna otroligt vackra och rofyllda resa. Love Princeton!
Peace out, homies! <3
Insnöad
Det sista jag gjorde innan snöstormen drog över oss var att hänga hemma hos Jojo, se på The Hangover och käka godis. Väldigt rolig kväll. Klockan 10 började snöflingorna rasa ner så då begav jag mig hemåt.
Men även fast jag har vart insnöad så har jag ändå haft riktigt roligt. Det har vart nostalgitripp efter nostalgitripp över msn och idag tror jag faktiskt att jag ska ge mig ut i snön.
Vi hoppas på områdets största snögubbe^^
Pekka och Aila, jag har lite intressant information att dela med mig av. Hörde att George Clooney är uppe i Östersund för att spela in scener till filmen The American, eller att han åtminstone var där uppe, så jag hoppas att ni håller korpgluggarna öppna!
Ha det bra allesammans!
Det snöar!
I alla fall, lördagen så snöade det. Jag blev så förvånad när jag såg det att jag stannade upp mitt i en mening. Senare på kvällen gick jag och Elina till Walmart för att handla diverse nödvändigheter, är nu otroligt len i ansiktet pga. mitt nya ansiktsrengöringsmedel. När vi skulle ut i "snöovädret" (det singlade ner mysiga vita puffar) så sa Elinas familj chockat: "Are you crazy?!"
Varpå jag svarade: "No... we're swedes."
Vi gick ut ur garaget. Ni kan tänka er garageporten öppnas ungefär som i filmer när astronauterna stiger ur hangaren. Fast det kom nog lite fler glädjetjut från oss^^
Sedan sprang vi runt och gjorde snöänglar på folks uppfarter...
Ichi-hyaku nana-ju-roku
Nedräkningen har nu börjat, 176 dagar kvar tills min sista arbetsdag. Tiden går fort...
Måndag kväll, början på en ny vecka. Jen börjar jobba igen om två veckor, är så skönt att hon är hemma. Jag hör alla andra au pairer klaga på att de inte tycker om när föräldrarna är hemma, hur barnen blir som galna då. Här har det den motsatta effekten. Det kanske har något med åldern att göra. Jag älskar i alla fall att ta hand om lite äldre barn, de har så intressanta konversationer.
Förra helgen var riktigt rolig, spenderade början av den med Elina och Fred, film, mys, godis och Cheesecake factory. Sedan blev det skridskor med au pairerna i området.
Nu ser jag fram emot nästa helg. Möjligtvis ett IKEA besök med Elina och Maria, svensk choklad! Mums!
Yatta!
<3
Om du någonsin behöver min hjälp, vilken tid på dygnet det än är, det är bara att ringa. Jag vet precis hur du känner, jag vet precis vad du går igenom.
Kom ihåg att Mamma och jag delar dina känslor, vill du någonsin ha en tröstande kram så finns vi här.
Jag är så glad för att du har träffat Martina. Martina kan göra för dig vad Joel gjorde för mig. Vi vet nu hur det är att älska, att älska och att bli älskade. Mamma jag har nu länge förstått hur du måste ha känt, och jag beundrar ditt mod och din styrka. Du är vårt säkerhetsnät när vi hoppar, du är vårt ljus i mörkret, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Jag är även glad för Mikael, att han finns där för dig mamma. Kärlek är en läkande kraft.
Efter att ha pratat med dig Alex känns allt bättre och jag hoppas att du känner likadant. Även fast vi inte hade ett alltför långt samtal så var det i alla fall en början. Jag vet att jag är svår att prata med, jag vet att jag har svårt att öppna upp. Men när jag kommer hem vill jag göra ett försök. Jag tänker inte vara rädd längre, ibland måste man skydda dem som skyddar dig. Jag vill visa att jag finns här för er som ni finns här för mig.
Jag är även skyldig honom det...
Utan kärlek är världen meningslös.
Minns honom som den underbara människa han var, som en historieberättare utan dess like och som vår far. Alex jag ger dig min hand, kom ihåg att du är värdefull.
Jag älskar dig käraste lillebror! <3 Jag älskar dig underbara mamma! <3
Jag älskar er för dem ni är. Ni är mitt hopp och mitt liv, med er kan jag skratta och gråta. Ni fyller mitt liv med glädje.
Pappa du finns i mitt hjärta <3 Livet kan vara grymt ibland...
Kinamat och Nålstick.
Här kommer nu äntligen den efterlängtade förtäljelsen om mina två underbara veckor tillsammans med mitt eget kött och blod. Som grädde på moset får ni även den senaste veckans händelser.
Jag tänker börja min berättelse med min ivriga väntan på flygplatsen den 27 december 2009. Jag hade under förmiddagen packat min resväska inför två förväntansfulla veckor. Hur skulle jag känna när jag såg dem? Hur skulle jag reagera när jag såg min familj? Jag fann flygplatsen att vara en riktigt intressant plats, det lugnade ner mig att titta på alla människor, människor från världens alla hörn, människor som precis som jag väntade på att få hälsa sina vänner och familj välkomna.
Emellanåt kunde man höra de glada skriken från väninnorna som kramade om sin kompis, eller från pojkvännen som ömt kysste sin käresta. Jämte mig lämnade en dotter sina väskor bakom och sprang och mötte sin mor. Jag undrade om det var så jag skulle göra…
När jag stod där kunde jag känna hur nervös jag var, jag skakade… varför skakade jag? Detta var ju min familj. Men närjag såg dem kunde jag förstå varför. Efter fem månader av att endast se dem på datorskärmen, efter fem månader av att bara höra deras röster kunde jag nu slänga mina armar om dem. Tårarna rann och jag kramade min mamma som om jag aldrig tänkte släppa taget. Sann lycka.
Det var mitt gråtfyllda och efterlängtade möte med min familj + Ingegerd på flygplatsen.
Efter detta tog vi oss till vårt hotell, sov, åkte ner till New Jersey och hälsade på min värdfamilj, åt kinamat i NYC (mycket kinamat, mums!) min favoritmat för er som är intresserade, gick på bio (min favoritsysselsättning) Sherlock Holmes och Avatar är filmer som verkligen måste ses! Vi hann även med lite sight seeing; Times Square, Empire State Building, I <3 NY t-shirtar, Frihetsgudinnan, Chinatown, 5th Avenue shopping, etc.
Sedan bar det av till Florida och Key West! Där var det varmare, men inte så varmt som vi hade tänkt oss. Badvärme tyckte Alex i alla fall och familjen Ivarsson (våra grannar) som jag heller inte hade sett på länge. Det var mycket roligt att se dem igen och från vårt möte fick jag med mig en permanent souvenir, här är bild på den:
I Key West och Miami shoppade vi, åt mat, tog det lugnt och shoppade lite mer. Miami Beach bjöd tom. på en solfylld dag som slutade med att Ingegerd och morsan hyllade kokta kräftor genom att bära samma färg. Mycket stilfyllt om jag får säga det själv.
När jag kom hem igen var barnen oerhört glada över att se mig, det kändes bra eftersom jag var lika glad att se dem. Min värdfamilj är underbar. Veckan har gått snabbt men trots det har jag ändå haft tid att umgås med Jojo, vi åkte till NYC med Sophie (en annan au pair) igår. Det var mycket skoj och vi besökte två välkända platser från filmerna "Natt på Museet" och "The Day after Tomorrow", dvs. American Museum och Natural History och NY Public Library. Dessutom åt vi lite kinamat^^
Nu tänker jag sluta skriva och låta bilderna tala.
