Förra veckan tog jag och Jojo oss iväg på en tripp till Princeton. Jag kunde inte för fem öre förstå vad hon ville göra där, gå en runda runt colleget sade hon, men oboy var jag glad att jag följde med.
Princeton är en utav de vackraste städer jag sett, när vi först kom till staden var jag trött och längtade till min säng. Efter att ha öppnat upp ögonen och tittat ut över campuset där solstrålarna sken upp varje vrå på husen som såg ut som de var från en annan tid, då kunde jag knappt andas längre. Det var som om man förstörde vyn med andetagen i vinterkylan. Det kändes knappt som om jag var i USA längre, dels för att många utav eleverna som förstrött rörde sig runt på gångarna var från andra länder (japaner var det en hel del) och dels för att skönheten över den här staden förde med sig en känsla av Sverige.
Princeton påminner om de svenska städerna, de svenska gatorna och det var precis såhär som jag förestället mig studentstaden Uppsala där jag möjligtvis vill studera sedan. Ska ta mig en tripp till potentiella universitet när jag kommer hem...
Jag ska låta bilderna tala för sig själva.