Den här veckan har det varit thanksgiving, en högtid som endast firas av USA och Kanada. Högtiden var från början en skördesfestival och en chans att visa tacksamhet i allmänhet. Därför tänkte jag passa på att säga några väl valda ord.

Vänner är något som man ofta tar för givet, vi uttrycker nästan aldrig tacksamhet över att de finns där för oss. Sällan talar vi om för dem hur mycket vi tycker om dem, eftersom att vi antar att de redan vet. Men vad vi inte förstår är kraften i det sagda ordet. Den här helgen har jag bringats till tårar, rörd av den tillgivenhet andra visat mig och samtidigt rört andra med samma känslor.
Kom ihåg att du är värdefull, som min kära faster alltid säger. Och vad än andra säger så finns jag alltid här för dig!

Jessica, Elina, Evelina, Elina och Fred, jag vill tacka er för att ni gjort min helg underbar. Jag har skrattat och gråtit, längtat hem och känt att livet är det bästa som finns. Med er är världen en fantastisk plats, var jag än befinner mig.

Bilder från Thanksgiving...

Återigen ber jag om ursäkt för mitt sena inlägg. Det skulle legat uppe i söndags, men bryter man en vana så blir det ju så här sägs det.

Förra veckan var i alla fall inte alltför händelserik. Jag skrev upp mig på spanska kurs på ocean county college (OCC) som kostade mig 722 dollar. Inte alltför trevligt, men man får ju uppoffra om man vill uppleva.

"Enjoy the ride while your on it." Johnny Depp

Skriver min sista uppsats från Silver Bay om honom, har fått reda på rätt så mycket om min största idol. Han röker och har knarkat, han hoppade av skolan och startade rock band, han skar sig själv osv. Men han uppväger sitt forna liv med smarta citat och underhållande uppträdanden. Still my favourite!
Det här är min inledning till uppsatsen:

Oh Johnny
On the 9th of June in 1963, a miracle happened. A miracle similar to that of why we celebrate Christmas. John Christopher Depp, Sr. and Betty Sue Depp gave birth to a boy. What they did not know was that this boy was to become a splendid musician, the sexiest man alive and the best freaking actor this world has ever seen. This all took place in Owensboro, Kentucky forty-six years ago…

De som läser uppsatsen kommer tro att jag är värsta stalkern...

Annars har jag besökt biografen två gånger den här helgen, New Moon båda gångerna. Första gången jag såg den hade jag tårar i ögonen och glada fjärilar i magen. Andra gången var mer utav en umgås med värdfamiljen grej.
Mycket skoj.
Igår var Annie hemma från skolan så vi spelade Scrabble (Alfapet) och här får ni en bild på mitt mästerdrag, ordet som gav mig 54 poäng och som tog hem vinsten!



Bohemian! Träffade diverse ord- och bokstavspoängrutor.

Thanksgiving på torsdag! :)

Jag har alldeles nyss kommit hem från ett skrattfyllt, fnissigt och glatt biobesök. Jag kan inte för en sekund förstå varför jag hållt mig till ett biobesök i månaden, give or take, hemma i världens bästa land. Filmens underbara värld har ännu en gång lyckats rycka mig ur min slummer och hissat min humörflagga i topp. Om jag någonsin ska hitta den där lyckligt lottade att spendera resten av mitt liv med så lär han ju sitta på sätet jämte mig i en biosalong. Film är och kommer för alltid att förbli ett av mina största nöjen!


Maj 2009!!! Jädrar vad sega amerikanarna var med en utav årets bästa filmer, de uppskattar ju inte ren och skär humor.

Denna gången var det filmen Pirate Radio (också kallad The Boat That Rocked) som fick mina mungipor att höjas. Filmen är producerad av en nya zeeländare, men det kunde mycket gärna varit en britt med tanke på den klockrena humorn, eller snarare den lite mer filthy humorn som framstod. Bra skådespelare, bra soundtrack och där var även ett till mysterium; varför har jag inte tänkt på att lyssna på 60-tals rock förut?!
Jag menar, The Beatles är super så varför skulle inte andra gamla lirare vara det med?
The downside med filmen, och andra filmer som den här, är det extrema suget man får efter en kille. Suget, suget... era snuskiga stackare, suget efter kärleken! Är det ingen som känner mig?
Jag saknar att kunna blicka in i någons ögon och känna att det här är den vackraste personen i världen, att kunna sova jämte någon man älskar och känna hur han drar mig intill sig, att bli kysst av någon för att han vill, för att han älskar mig för precis den jag är (geek, filmfreak och bokmal i allt). Jag vill känna mig älskad av världens bästa människa.
Elina och Fred, jag är så glad för er skull.

Det här är inledingen till en av mina läxor här borta, och jag tycker det passar in här med tanke på att ni precis fått ta del av den förtrollande värld som är min hjärna.

Written on these papers are crucial information to find the key to Veronica Jonsson’s mind, it’s a real cipher. Even with the secret bound in this essay there is no telling what really goes on inside that head. What we think and believe constantly changes depending on the people and the environment around us. Our experiences determine who we are about to become and there is no doubt that even though I’ve only spent three months in this country, it has definitely changed me. This is my story.

För alla er kärlekskranka där ute, you are not alone!
http://www.youtube.com/watch?v=cxbFLYa0_bw

Förra veckan gick otroligt snabbt, kan ha vart för att jag för det mesta hade roligt och alla vet att tiden alltid går snabbare när man har roligt. Barnen var lediga från skolan och föräldrarna hade tagit ledigt från jobbet, detta så att familjen kunde åka iväg på en liten semester till Rhode Island. Jag var hemma som hundvakt som ni redan vet.
Tisdagkväll spenderade jag med Nick, Onsdag med godis, Bleach och filmer och Torsdagkväll var jag ute med Joe och hans vänner. Vi åt pizza, drack Smirnoff och såg Drag me to hell (som var otroligt äcklig, äcklig som i gammal trasa äcklig). Alltid lika roligt att spendera tid med Joe, vi är precis likadana. Lugna, lätt till skratt och förmågan att aldrig bli arg. Häromdagen ringde han och frågade om inte jag och Alex när min familj kommer över inte ville följa med honom och bergsklättra, hur snäll är han inte! Jag sa att Alex kommer älska det, han är ju uppför den väggen på två röda.

Den här helgen har jag spenderat med Maria och Jojo, vi har sett film, vinat och pratat. Pratat om livet och hur det kunde sett ut, om minnen från Gymnasiet och framtiden. Är glad att jag hittat nya underbara vänner :)

Först av allt vill jag be om ursäkt över att ha brutit mitt löfte om ett inlägg varje söndag, men ni ska veta att det finns en fullkomligt resonabel förklaring... Jag hade helt enkelt alldeles för roligt med att spela the Sims 3 med Elina för att hinna med att skriva ett ynka ord. Men, bättre sent än aldrig brukar man ju säga.
Även jag har nu the Sims 3 på min dator, vilket jag är väldigt glad över. Jag ska nämligen vara ensam hemma med hunden i tre dagar, start för en timma sedan, och jag vill ju sysselsätta mig på något sätt. Ikväll ska Nick komma hit och se på film och på torsdag kväll ska jag återigen ut på bio med Joe och Co.

Nu kommer då lite bilder från Halloween här borta, huset mitt emot vann med stormsteg, de hade dockor och skrämmande ljudeffekter och tom. en Hannibal Lecter! Jag sprang med förtjusning över till deras hus och brände av en mängd bilder. Framåt kvällen gick jag endast efter en hop med monster, smurfar och ninjor som sprang från hus till hus i jakt på godis. Godis som jag ser nu fortfarande hänger kvar på köksdörren, annat var det i mina ungdomsdagar då man åt allt samma dag som man införskaffade det. Att spela the Sims drar fram så många härliga minnen från min bank av barndomsdagar. Ah, om man ändå kunde vara ung igen^^
Jag säger då det mamma, att när jag skaffar ungar så kommer de få tillbringa mycket tid med dig. Jag tycker du gjort ett så bra jobb med att uppfostra mig och Alex, vi är artiga, vi vet hur vi ska ta hand om oss själva, vi må vara lata men det är något jag kan leva med...
Nä nog pratat, hoppas ni tycker bilderna är skrämmande!