This is the day...
that my family arrives!
Jag är så lycklig! Efter fem månaders talande genom detta fantastiska under kallat en dator så har dagen nu kommit, dagen då jag kan krama om världens bästa familj igen. Inge-Gerd kan också få sig en liten kram^^
Sedan klockan 7 i morse har de flugit och de kommer klockan 16.20 landa här i USA. Där kommer jag stå och vänta...
Så nu har jag precis packat färdigt och gör mig iordning för att ge mig av. Först ville jag bara förvarna er om att det nästa vecka kanske inte kommer något inlägg, då jag förmodligen sitter på ett flyg till Miami. Familjen Jonsson och Co. kommer spendera en vecka i NYC och en i Miami så därför kommer jag förmodligen vara ifrån datorn två veckor framöver.
Lovar er ett bildfyllt inlägg omkring den 10 januari.
God Jul och Gott Nytt år! :D
Jag är så lycklig! Efter fem månaders talande genom detta fantastiska under kallat en dator så har dagen nu kommit, dagen då jag kan krama om världens bästa familj igen. Inge-Gerd kan också få sig en liten kram^^
Sedan klockan 7 i morse har de flugit och de kommer klockan 16.20 landa här i USA. Där kommer jag stå och vänta...
Så nu har jag precis packat färdigt och gör mig iordning för att ge mig av. Först ville jag bara förvarna er om att det nästa vecka kanske inte kommer något inlägg, då jag förmodligen sitter på ett flyg till Miami. Familjen Jonsson och Co. kommer spendera en vecka i NYC och en i Miami så därför kommer jag förmodligen vara ifrån datorn två veckor framöver.
Lovar er ett bildfyllt inlägg omkring den 10 januari.
God Jul och Gott Nytt år! :D
Better safe than sorry...
Gårdagen var otroligt... spännande och händelserik på något sätt. Ni ser i fredags fick vi en snöstormsvarning och igår kom snön. Jag har aldrig känt mig så lycklig som när jag kom upp på morgonen, tittade på julgranen och snön färgade horisonten vit. Nu kan jag inte ens se ut genom mitt lilla fönster för all snö.
Igår i alla fall bestämde jag och Jojo oss för att dra till köpcentret, redan där kändes kvällen lovande, med Jojo är det alltid kul på menyn. Vi cruisade runt i 40 km/h tillsammans med de andra få bilförare som vågade sig ut på vägarna. Med värme på full throttle och med en stortå på gaspedalen lyckades vi ta oss till köpcentret.
Jojo köpte lite vinter nödvändigheter, så som halsduk och vantar och jag... jaa, jag köpte något hemligt^^ Ni får veta om några veckor.
Sedan bestämde vi oss för att gå på bio... skulle kanske åkt hem istället, men nej, jag ångrar faktiskt inget. Kvällen var så rolig!
Vi köpte biljetter till nya Disney filmen The Princess and the Frog. Väldigt söt, men inget slår Lejonkungen! Vi var vid bion en timma för tidigt, så med nyköpta popcorn och kylda drycker satte vi oss på golvet utanför en biosalong, som någon turligt nog hade lämnat dörren öppen på. Så vi njöt av inledningen till Invictus, även den vill jag se. Men bäst vi satt där och roade oss så kom en kille som arbetade där, han tittade in i biosalongen, insåg att filmen faktiskt var igång, och stängde dörrarna till mitt favoritställle. Han sa ingenting, vilken humorlös person... han bevärdigade oss inte ens med en blick. Jag ångrar att jag inte slängde ur mig; "Hey, we're watching that!", men tyvärr är jag inte modig nog. Vi fnittrade sedan in i VÅR biosalong.
Efter filmen gick vi ut till vår bil, vände, hämtade en snöskyffel och skottade ut bilen från parkeringen. Haha, på endast två timmar hade bilen snöats in, så självklart när jag skulle köra hem Jojo så fastnade min framhjulsdrivna bil i den höga snön. Men med lite knuffande från bystanders så kom jag äntligen loss och var påväg hem.
Fastnade ännu en gång, vet inte vad jag tänkte på, jag menar... nä det är för generande för att berätta. Men man lär ju sig av sina misstag. Kom tillslut ur knipan. Räddade dagen med det vitsiga:
"The day ended well and hopefully I'm all out of egghead moves for now."^^
Tack Aila & Co. för julkortet, och tack Mormor för den underbar halsduken. Bästa julklapp jag någonsin fått! :D<3
Igår i alla fall bestämde jag och Jojo oss för att dra till köpcentret, redan där kändes kvällen lovande, med Jojo är det alltid kul på menyn. Vi cruisade runt i 40 km/h tillsammans med de andra få bilförare som vågade sig ut på vägarna. Med värme på full throttle och med en stortå på gaspedalen lyckades vi ta oss till köpcentret.
Jojo köpte lite vinter nödvändigheter, så som halsduk och vantar och jag... jaa, jag köpte något hemligt^^ Ni får veta om några veckor.
Sedan bestämde vi oss för att gå på bio... skulle kanske åkt hem istället, men nej, jag ångrar faktiskt inget. Kvällen var så rolig!
Vi köpte biljetter till nya Disney filmen The Princess and the Frog. Väldigt söt, men inget slår Lejonkungen! Vi var vid bion en timma för tidigt, så med nyköpta popcorn och kylda drycker satte vi oss på golvet utanför en biosalong, som någon turligt nog hade lämnat dörren öppen på. Så vi njöt av inledningen till Invictus, även den vill jag se. Men bäst vi satt där och roade oss så kom en kille som arbetade där, han tittade in i biosalongen, insåg att filmen faktiskt var igång, och stängde dörrarna till mitt favoritställle. Han sa ingenting, vilken humorlös person... han bevärdigade oss inte ens med en blick. Jag ångrar att jag inte slängde ur mig; "Hey, we're watching that!", men tyvärr är jag inte modig nog. Vi fnittrade sedan in i VÅR biosalong.
Efter filmen gick vi ut till vår bil, vände, hämtade en snöskyffel och skottade ut bilen från parkeringen. Haha, på endast två timmar hade bilen snöats in, så självklart när jag skulle köra hem Jojo så fastnade min framhjulsdrivna bil i den höga snön. Men med lite knuffande från bystanders så kom jag äntligen loss och var påväg hem.
Fastnade ännu en gång, vet inte vad jag tänkte på, jag menar... nä det är för generande för att berätta. Men man lär ju sig av sina misstag. Kom tillslut ur knipan. Räddade dagen med det vitsiga:
"The day ended well and hopefully I'm all out of egghead moves for now."^^
Tack Aila & Co. för julkortet, och tack Mormor för den underbar halsduken. Bästa julklapp jag någonsin fått! :D<3
Army/Navy game
Först och främst vill jag önska er alla där hemma en glad Lucia! Jag sitter här nu och ser Luciafirandet på SVT Play, stjärngossarna regerar!
Igår började dagen klockan 04:00 med uppvaknande och påpälsande. Fyra tröjor och två byxor senare var man i en bil påväg mot Philadelphia och Lincoln Financial Field, The Eagles hemmaarena. Det var här sammandrabbningen mellan Army och Navy skulle ta plats, det var här årets mäktigaste amerikanska fotbollsmatch skulle ske.
Först tog vi oss till vår tailgate, det var en trailer på den enorma parkeringen jämte arenan där vi innan matchen skulle umgås med vårt sällskap, grilla och bygga upp vinnarstämningen. Det var nämligen nästan bara Navy fans med i vår Tailgate och eftersom Dave var med i Navy i sina unga år så hejade vi självklart på dem. Det var en stackare som höll på Army i vår tailgate, och hon fick ta mycket skit med diverse gliringar och "Go Navy, Beat Army!" skyltar.
Klockan 14:30 skulle matchen dra igång. Innan dess hängde jag med Annie, Ellie och Zach i trailern. Annie är det äldsta barnet i min familj, Ellie och Zach var två syskon i vår tailgate, 14 och 16 år gamla. Det var otroligt roligt, vi spelade kort, kastade runt en amerikansk fotboll och hade en match ute på parkeringen mot ett gäng andra ungdomar. Mitt lag vann, såklart, bestående av mig, Zach, Ellie och en liten kille från det andra gänget ungdomar. 4-1 krossade vi dem med.
Sedan bar det av mot arenan. Visande av biljetter och tafsande av tullpersonal. Hitta sina platser och sedan bara njuta.
Innan matchen började hade Army och Navy den traditionella "prisoner exchange", då de överlämnade fångar från de andra lagen som fått utstå en vecka i fiende läger. Ni kan ju tänka er vad de har fått utstå. På ryggen på Navy fångarna stod det "Eight Years" vilket symboliserade deras självförtoende över ännu en vinst på planen, Navy hade nämligen vunnit 7 år i rad.
Army och Navy showade lite för oss med fallskärmshoppare och bajonetttruppen. Det hölls tal om de tappra trupperna och det sjöngs nationalsång, sedan... sedan så drog matchen igång!
Avsparken följdes av ett kanonskott och folkmassan utbröt i jubel.
Army kadetterna förde lite mer väsen än de coola Navy skepparna, men trots febrila försök till att trycka ner Navy (genom diverse skyltar och kastanden av maskothuvuden, det lilla vita fårhuvudet på bilden ovan) så sopade Navy andå mattan med Army. Inte bara på planen där slutresultatet blev 17 - 3 till Navy, utan även i Cheerleadingtävlingen de hade vid sidan av planen, vem utav killarna som kunde hålla flickorna med en hand längst...
Där ser ni de heta killarna jag lovade, hjälmen lämnar ju lite åt fantasin, inte sant?^^
Igår började dagen klockan 04:00 med uppvaknande och påpälsande. Fyra tröjor och två byxor senare var man i en bil påväg mot Philadelphia och Lincoln Financial Field, The Eagles hemmaarena. Det var här sammandrabbningen mellan Army och Navy skulle ta plats, det var här årets mäktigaste amerikanska fotbollsmatch skulle ske.
Först tog vi oss till vår tailgate, det var en trailer på den enorma parkeringen jämte arenan där vi innan matchen skulle umgås med vårt sällskap, grilla och bygga upp vinnarstämningen. Det var nämligen nästan bara Navy fans med i vår Tailgate och eftersom Dave var med i Navy i sina unga år så hejade vi självklart på dem. Det var en stackare som höll på Army i vår tailgate, och hon fick ta mycket skit med diverse gliringar och "Go Navy, Beat Army!" skyltar.
Klockan 14:30 skulle matchen dra igång. Innan dess hängde jag med Annie, Ellie och Zach i trailern. Annie är det äldsta barnet i min familj, Ellie och Zach var två syskon i vår tailgate, 14 och 16 år gamla. Det var otroligt roligt, vi spelade kort, kastade runt en amerikansk fotboll och hade en match ute på parkeringen mot ett gäng andra ungdomar. Mitt lag vann, såklart, bestående av mig, Zach, Ellie och en liten kille från det andra gänget ungdomar. 4-1 krossade vi dem med.
Sedan bar det av mot arenan. Visande av biljetter och tafsande av tullpersonal. Hitta sina platser och sedan bara njuta.
Innan matchen började hade Army och Navy den traditionella "prisoner exchange", då de överlämnade fångar från de andra lagen som fått utstå en vecka i fiende läger. Ni kan ju tänka er vad de har fått utstå. På ryggen på Navy fångarna stod det "Eight Years" vilket symboliserade deras självförtoende över ännu en vinst på planen, Navy hade nämligen vunnit 7 år i rad.
Army och Navy showade lite för oss med fallskärmshoppare och bajonetttruppen. Det hölls tal om de tappra trupperna och det sjöngs nationalsång, sedan... sedan så drog matchen igång!
Avsparken följdes av ett kanonskott och folkmassan utbröt i jubel.
Army kadetterna förde lite mer väsen än de coola Navy skepparna, men trots febrila försök till att trycka ner Navy (genom diverse skyltar och kastanden av maskothuvuden, det lilla vita fårhuvudet på bilden ovan) så sopade Navy andå mattan med Army. Inte bara på planen där slutresultatet blev 17 - 3 till Navy, utan även i Cheerleadingtävlingen de hade vid sidan av planen, vem utav killarna som kunde hålla flickorna med en hand längst...
Där ser ni de heta killarna jag lovade, hjälmen lämnar ju lite åt fantasin, inte sant?^^
Bryter man en vana...
... så är det stor chans att man fortsätter med negligeringen. Förlåt för ännu ett missat inlägg.
Den här veckan har inte vart särskilt underhållande, och det känns så tråkigt att skriva att jag har tråkigt. Jag menar, jag är ju i USA, möjligheternas land. Då vill man ju inte meddela dem där hemma att jag sitter och viker tvätt dagarna i ända. Det är tyvärr detta jag gör dock...
Dagarna ser för det mesta likadana ut, göra lunchlådor, väcka barnen, se till att de är redo för skolan, skicka iväg dem med skolbussen, 3 timmar ledig, hämta Davey, åka till the YMCA och simma, hem igen, fixa playdate, tvätta, städa rum, fixa mat till Elena, hämta Annie från skolan och sedan umgås med barnen tills deras Pappa kommer hem. Detta är dock ibland roligare än det låter och dagarna bara susar förbi, så mig går det ingen nöd på.
Detta blev nu ett kort inlägg, but I will make up for it! För nu på lördag ska jag, Elena, Davey, Annie och Dave åka till Philadelphia och se Army/Navy game, en jättestor Amerikansk fotbollsmatch mellan flottan och armén. Detta ser jag så fram emot! Så vänta med spänning på bilder av alla heta militärer ;) nämnde jag att de går på college^^
Den här veckan har inte vart särskilt underhållande, och det känns så tråkigt att skriva att jag har tråkigt. Jag menar, jag är ju i USA, möjligheternas land. Då vill man ju inte meddela dem där hemma att jag sitter och viker tvätt dagarna i ända. Det är tyvärr detta jag gör dock...
Dagarna ser för det mesta likadana ut, göra lunchlådor, väcka barnen, se till att de är redo för skolan, skicka iväg dem med skolbussen, 3 timmar ledig, hämta Davey, åka till the YMCA och simma, hem igen, fixa playdate, tvätta, städa rum, fixa mat till Elena, hämta Annie från skolan och sedan umgås med barnen tills deras Pappa kommer hem. Detta är dock ibland roligare än det låter och dagarna bara susar förbi, så mig går det ingen nöd på.
Detta blev nu ett kort inlägg, but I will make up for it! För nu på lördag ska jag, Elena, Davey, Annie och Dave åka till Philadelphia och se Army/Navy game, en jättestor Amerikansk fotbollsmatch mellan flottan och armén. Detta ser jag så fram emot! Så vänta med spänning på bilder av alla heta militärer ;) nämnde jag att de går på college^^
