Ichi-hyaku nana-ju-roku
Nedräkningen har nu börjat, 176 dagar kvar tills min sista arbetsdag. Tiden går fort...
Måndag kväll, början på en ny vecka. Jen börjar jobba igen om två veckor, är så skönt att hon är hemma. Jag hör alla andra au pairer klaga på att de inte tycker om när föräldrarna är hemma, hur barnen blir som galna då. Här har det den motsatta effekten. Det kanske har något med åldern att göra. Jag älskar i alla fall att ta hand om lite äldre barn, de har så intressanta konversationer.
Förra helgen var riktigt rolig, spenderade början av den med Elina och Fred, film, mys, godis och Cheesecake factory. Sedan blev det skridskor med au pairerna i området.
Nu ser jag fram emot nästa helg. Möjligtvis ett IKEA besök med Elina och Maria, svensk choklad! Mums!
Yatta!
<3
Om du någonsin behöver min hjälp, vilken tid på dygnet det än är, det är bara att ringa. Jag vet precis hur du känner, jag vet precis vad du går igenom.
Kom ihåg att Mamma och jag delar dina känslor, vill du någonsin ha en tröstande kram så finns vi här.
Jag är så glad för att du har träffat Martina. Martina kan göra för dig vad Joel gjorde för mig. Vi vet nu hur det är att älska, att älska och att bli älskade. Mamma jag har nu länge förstått hur du måste ha känt, och jag beundrar ditt mod och din styrka. Du är vårt säkerhetsnät när vi hoppar, du är vårt ljus i mörkret, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Jag är även glad för Mikael, att han finns där för dig mamma. Kärlek är en läkande kraft.
Efter att ha pratat med dig Alex känns allt bättre och jag hoppas att du känner likadant. Även fast vi inte hade ett alltför långt samtal så var det i alla fall en början. Jag vet att jag är svår att prata med, jag vet att jag har svårt att öppna upp. Men när jag kommer hem vill jag göra ett försök. Jag tänker inte vara rädd längre, ibland måste man skydda dem som skyddar dig. Jag vill visa att jag finns här för er som ni finns här för mig.
Jag är även skyldig honom det...
Utan kärlek är världen meningslös.
Minns honom som den underbara människa han var, som en historieberättare utan dess like och som vår far. Alex jag ger dig min hand, kom ihåg att du är värdefull.
Jag älskar dig käraste lillebror! <3 Jag älskar dig underbara mamma! <3
Jag älskar er för dem ni är. Ni är mitt hopp och mitt liv, med er kan jag skratta och gråta. Ni fyller mitt liv med glädje.
Pappa du finns i mitt hjärta <3 Livet kan vara grymt ibland...
Kinamat och Nålstick.
Här kommer nu äntligen den efterlängtade förtäljelsen om mina två underbara veckor tillsammans med mitt eget kött och blod. Som grädde på moset får ni även den senaste veckans händelser.
Jag tänker börja min berättelse med min ivriga väntan på flygplatsen den 27 december 2009. Jag hade under förmiddagen packat min resväska inför två förväntansfulla veckor. Hur skulle jag känna när jag såg dem? Hur skulle jag reagera när jag såg min familj? Jag fann flygplatsen att vara en riktigt intressant plats, det lugnade ner mig att titta på alla människor, människor från världens alla hörn, människor som precis som jag väntade på att få hälsa sina vänner och familj välkomna.
Emellanåt kunde man höra de glada skriken från väninnorna som kramade om sin kompis, eller från pojkvännen som ömt kysste sin käresta. Jämte mig lämnade en dotter sina väskor bakom och sprang och mötte sin mor. Jag undrade om det var så jag skulle göra…
När jag stod där kunde jag känna hur nervös jag var, jag skakade… varför skakade jag? Detta var ju min familj. Men närjag såg dem kunde jag förstå varför. Efter fem månader av att endast se dem på datorskärmen, efter fem månader av att bara höra deras röster kunde jag nu slänga mina armar om dem. Tårarna rann och jag kramade min mamma som om jag aldrig tänkte släppa taget. Sann lycka.
Det var mitt gråtfyllda och efterlängtade möte med min familj + Ingegerd på flygplatsen.
Efter detta tog vi oss till vårt hotell, sov, åkte ner till New Jersey och hälsade på min värdfamilj, åt kinamat i NYC (mycket kinamat, mums!) min favoritmat för er som är intresserade, gick på bio (min favoritsysselsättning) Sherlock Holmes och Avatar är filmer som verkligen måste ses! Vi hann även med lite sight seeing; Times Square, Empire State Building, I <3 NY t-shirtar, Frihetsgudinnan, Chinatown, 5th Avenue shopping, etc.
Sedan bar det av till Florida och Key West! Där var det varmare, men inte så varmt som vi hade tänkt oss. Badvärme tyckte Alex i alla fall och familjen Ivarsson (våra grannar) som jag heller inte hade sett på länge. Det var mycket roligt att se dem igen och från vårt möte fick jag med mig en permanent souvenir, här är bild på den:
I Key West och Miami shoppade vi, åt mat, tog det lugnt och shoppade lite mer. Miami Beach bjöd tom. på en solfylld dag som slutade med att Ingegerd och morsan hyllade kokta kräftor genom att bära samma färg. Mycket stilfyllt om jag får säga det själv.
När jag kom hem igen var barnen oerhört glada över att se mig, det kändes bra eftersom jag var lika glad att se dem. Min värdfamilj är underbar. Veckan har gått snabbt men trots det har jag ändå haft tid att umgås med Jojo, vi åkte till NYC med Sophie (en annan au pair) igår. Det var mycket skoj och vi besökte två välkända platser från filmerna "Natt på Museet" och "The Day after Tomorrow", dvs. American Museum och Natural History och NY Public Library. Dessutom åt vi lite kinamat^^
Nu tänker jag sluta skriva och låta bilderna tala.
Tålamod kära vänner, tålamod...
Part of my thoughts... scary.
