"Lidande... en jädra massa lidande!"
Det hade Greven av Monte Cristo i Alexandre Dumas bok när han satt i Chateau d'If. Jag och Elina såg filmen igår. Citatet i överskriften är från filmen "(500) Days of Summer" som Elina och jag även såg på bio igår. Helt plötsligt hörs en svensk mansröst i filmen och den uttalar just det citatet, varpå jag och Elina börjar skratta som riktiga maniacs. Citatet är inte särskilt roligt, men ändå skrattade vi. Min teori är att vi skrattade på grund av chocken från att huvudpersonerna först handlar på IKEA och sedan ser en film där någon pratar svenska. Vi skrattade för att vi visste att inte en jävel därinne förstod den fulla innebörden av citatet, trots amerikansk undertext. Vi skrattade för att inte en jävel förstod vad vi skrattade åt. Och till sist skrattade vi för att skrattet från kusinen bredvid gödde ens eget skratt, det gick inte att sluta.
Det här inlägget vill jag dedikera till min familj, min mor och min bror, mina 6 fastrar och deras respektive, mina 18 kusiner, min älskade far och Mikael Engström som just nu har på kroken världens mest underbaraste kvinna.
Jag saknar er mer än vad jag trodde var möjligt. Det är inte förrän nu, när man har Atlanten emellan sig som man förstår vad man har, vad man vuxit upp med och som man önskar att man träffar mycket oftare. Det finns ca 6 miljarder människor på den här jorden, men det är endast en bråkdel av den summan som har rört vid ens hjärta.
Jag är glad att ni finns, att ni finns här att dela min värld, att ni finns här att älskas.
Gerd och Alexander; Mamma och Lillebror.
Ni är det bästa som finns, det vackraste jag vet och ibland undrar jag varför jag är här borta när ni inte finns här med mig. Men jag är envis likt min far, tålmodig likt min mor och modig likt världens bästa lillebror, så nog jag ska klara ett år.
Snart är jag hos er igen, min älskade familj som betyder allt för mig <3
Det här inlägget vill jag dedikera till min familj, min mor och min bror, mina 6 fastrar och deras respektive, mina 18 kusiner, min älskade far och Mikael Engström som just nu har på kroken världens mest underbaraste kvinna.
Jag saknar er mer än vad jag trodde var möjligt. Det är inte förrän nu, när man har Atlanten emellan sig som man förstår vad man har, vad man vuxit upp med och som man önskar att man träffar mycket oftare. Det finns ca 6 miljarder människor på den här jorden, men det är endast en bråkdel av den summan som har rört vid ens hjärta.
Jag är glad att ni finns, att ni finns här att dela min värld, att ni finns här att älskas.
Gerd och Alexander; Mamma och Lillebror.
Ni är det bästa som finns, det vackraste jag vet och ibland undrar jag varför jag är här borta när ni inte finns här med mig. Men jag är envis likt min far, tålmodig likt min mor och modig likt världens bästa lillebror, så nog jag ska klara ett år.
Snart är jag hos er igen, min älskade familj som betyder allt för mig <3
Skrämda barn och nya simtag
En hel månad har jag nu befunnit mig i "världens mäktigaste land", det känns både som mycket längre och som om jag kom hit igår. Ibland hoppas jag på att tiden ska rinna iväg så att jag får åka hem någon gång och ibland vill jag bara uppleva USA mer. Just nu är det bara en sak jag är riktigt säker på; jag kommer aldrig någonsin flytta hit. Det är i Sverige jag vill bo, där behöver vi inte betala skatt för allting och sjukvården ingår.
Jen har nu börjat jobba mindre övertid, vilket innebär att hon är hemma mer. Detta tycker jag är mycket härligt eftersom att det ger mig mer fritid. T.ex. så är hon hemma imorgon vilket innebär att jag ikväll kan ta bilen nerför route 70 västerut och ta mig till Marlton och Elina för att ha en sleep over. Mycket trevligt, jag hoppas även på att vi hinner med en bio ikväll. Vill nämligen jättegärna se Inglourious Basterds, Brad Pitt som skalperar Nazis, mysigt! Min sadistiska sida som kommer fram, mohaha!
Jen var även i början av den här veckan ledig så i Tisdags åkte vi till stranden. Sedan har jag jobbat. I Torsdags fick jag mitt första riktiga utbrott, jag visste inte att jag hade det i mig. Var rädd att jag skrämde Davey till oändlig rädsla för mig, men så var icke fallet. Vi är nu bra vänner igen.
Igår tog jag ut min veckolön i förtid och brände bort ca 80 % på en shoppingrunda i Freehold Raceway Mall. Är speciellt nöjd över en blå-svart tröja som är mycket nice^^ 5 av 5 toasts...
Mamma och Alex, saknar er mest av allt! Önskar ni kunde hälsa på mig fler gånger än till Påsk. Och Mamma jag har börjat planera tatueringen nu, får hjälp av Daveys trumlärare att skaffa noterna till "I Want to Break Free", fast gitarrnoter då. Har även tittat lite på tatueringsshopper i New York City. Vill ju välja en som är riktigt bra, så till påsk ska det ske. 20 år är ett bra riktmärke.
Ja, just det ja... har nu lärt mig simma frisim, ryggsim och bröstsim. Elena vill att jag ska lära mig fjäril med men får se hur det går med det... om en och en halv vecka börjar barnen skolan, härligt, och då ska jag simma som en galning. Får i och för sig slut på luft efter en längd men detta ska vi jobba på ;)
Ser verkligen fram emot ikväll. Myskväll med Elina! <3
Jen har nu börjat jobba mindre övertid, vilket innebär att hon är hemma mer. Detta tycker jag är mycket härligt eftersom att det ger mig mer fritid. T.ex. så är hon hemma imorgon vilket innebär att jag ikväll kan ta bilen nerför route 70 västerut och ta mig till Marlton och Elina för att ha en sleep over. Mycket trevligt, jag hoppas även på att vi hinner med en bio ikväll. Vill nämligen jättegärna se Inglourious Basterds, Brad Pitt som skalperar Nazis, mysigt! Min sadistiska sida som kommer fram, mohaha!
Jen var även i början av den här veckan ledig så i Tisdags åkte vi till stranden. Sedan har jag jobbat. I Torsdags fick jag mitt första riktiga utbrott, jag visste inte att jag hade det i mig. Var rädd att jag skrämde Davey till oändlig rädsla för mig, men så var icke fallet. Vi är nu bra vänner igen.
Igår tog jag ut min veckolön i förtid och brände bort ca 80 % på en shoppingrunda i Freehold Raceway Mall. Är speciellt nöjd över en blå-svart tröja som är mycket nice^^ 5 av 5 toasts...
Mamma och Alex, saknar er mest av allt! Önskar ni kunde hälsa på mig fler gånger än till Påsk. Och Mamma jag har börjat planera tatueringen nu, får hjälp av Daveys trumlärare att skaffa noterna till "I Want to Break Free", fast gitarrnoter då. Har även tittat lite på tatueringsshopper i New York City. Vill ju välja en som är riktigt bra, så till påsk ska det ske. 20 år är ett bra riktmärke.
Ja, just det ja... har nu lärt mig simma frisim, ryggsim och bröstsim. Elena vill att jag ska lära mig fjäril med men får se hur det går med det... om en och en halv vecka börjar barnen skolan, härligt, och då ska jag simma som en galning. Får i och för sig slut på luft efter en längd men detta ska vi jobba på ;)
Ser verkligen fram emot ikväll. Myskväll med Elina! <3
The emotional state...
Jag har aldrig vart så känslig och lättrörd som jag är just nu. Häromdagen bestämde jag mig för att lära mig simma frisim, jag ska ta vuxen lektioner at the YMCA. Jag nämnde för Jen att min pappa försökte lära mig när jag var liten eftersom att han var en simmare, varpå hon sa: "Då kommer han titta ner på dig däruppifrån när du simmar", och jag brister ut i tårar... något som endast en tom bil och låtar med Queen, Beatles och den där dumma "Hurt" av Christina Aguilera kan frambringa. Varför kan man undra? Kan ju i och för sig bero på att jag just nu befinner mig halvvägs runt jorden från allt som är bekant och tryggt för mig.
Men nästa vecka kommer ju Elina hit, jag längtar så!
Tillbaka till simningen. Igår åkte jag helt ensam till affären Sports Authority i staden bredvid Toms River, där köpte jag en riktig baddräkt och ett par simglasögon. Jag ska försöka att åka och simma varje dag när barnen börjar skolan, först måste jag dock lära mig hur man gör. Jag tycker att bilturerna när man kör ensam på de amerikanska vägarna är något av det härligaste jag vet. Man får liksom en liten kick av att klara av det helt ensam.
I fredags hade jag världens chokladsug, men inte efter amerikansk choklad... nej utan efter europeisk, och det finns bara på ett ställe. Aldi's! Så jag tog bilen ner till Route 37 kl 8 på kvällen och köpte mig min choklad... Hääärligt!
Den här veckan har präglats av roadkill, jag har sett en överkörd pungråtta, ett överkört rådjur och mest extraordinärt en överkörd skunk. Skunken hade under sina sista ögonblick lyckats tömma sina stinkkörtlar och att endast köra förbi det stackars djuret fick hela bilen att lukta. Det är svårt att beskriva doften från en skunk, det finns ingenting liknande... även ifall Annie tycker att det påminner om ballonger. Den kväljande doften var i alla fall mycket svår att bli av med och den kommer att finnas kvar i mina mardrömmar veckor framöver...
Jag har nu även gjort mitt första misstag... låter hemskt va. Fick jag sparken? Nej, men jag är tydligen nu en i familjen efter att ha förstört familjens garbage disposal. Allt jag skulle göra var att mala ner potatisskal och utrymmet under diskbänken började plötsligt läcka. Oops! Jag ska aldrig mer använda deras egg shell incinerator!
Igår kväll var vi vid stranden så jag tänkte dela med mig av lite bilder. Tyvärr åkte jag aldrig till New York, ändrade planer, men om ett par timmar ska jag ut med mina nya tyska vänner. Till' next week... Enjoy!
Men nästa vecka kommer ju Elina hit, jag längtar så!
Tillbaka till simningen. Igår åkte jag helt ensam till affären Sports Authority i staden bredvid Toms River, där köpte jag en riktig baddräkt och ett par simglasögon. Jag ska försöka att åka och simma varje dag när barnen börjar skolan, först måste jag dock lära mig hur man gör. Jag tycker att bilturerna när man kör ensam på de amerikanska vägarna är något av det härligaste jag vet. Man får liksom en liten kick av att klara av det helt ensam.
I fredags hade jag världens chokladsug, men inte efter amerikansk choklad... nej utan efter europeisk, och det finns bara på ett ställe. Aldi's! Så jag tog bilen ner till Route 37 kl 8 på kvällen och köpte mig min choklad... Hääärligt!
Den här veckan har präglats av roadkill, jag har sett en överkörd pungråtta, ett överkört rådjur och mest extraordinärt en överkörd skunk. Skunken hade under sina sista ögonblick lyckats tömma sina stinkkörtlar och att endast köra förbi det stackars djuret fick hela bilen att lukta. Det är svårt att beskriva doften från en skunk, det finns ingenting liknande... även ifall Annie tycker att det påminner om ballonger. Den kväljande doften var i alla fall mycket svår att bli av med och den kommer att finnas kvar i mina mardrömmar veckor framöver...
Jag har nu även gjort mitt första misstag... låter hemskt va. Fick jag sparken? Nej, men jag är tydligen nu en i familjen efter att ha förstört familjens garbage disposal. Allt jag skulle göra var att mala ner potatisskal och utrymmet under diskbänken började plötsligt läcka. Oops! Jag ska aldrig mer använda deras egg shell incinerator!
Igår kväll var vi vid stranden så jag tänkte dela med mig av lite bilder. Tyvärr åkte jag aldrig till New York, ändrade planer, men om ett par timmar ska jag ut med mina nya tyska vänner. Till' next week... Enjoy!
Ich heisse Ronnie...
Det har nu gått tre veckor och jag har äntligen träffat lite vänner. I fredags hade en värdfamilj fixat en avskedsfest för deras gamla au pair Viktoria och en välkomstfest för deras nya au pair Dorothea, samtidigt. Där träffade jag tre tyskor som kom för 3 dagar sedan, Dorothea, Johanna och Marlies. De är alla från Tyskland, liksom de flesta au pairer (tidigare var de flesta från Brasilien, men nu kryllar det av lederhosen). Tillsammans ska vi i höst färdas uppåt landet i 5 timmar för att ta oss till Albany, NY där colleget Silver bay ligger. Jag ska köra, Johanna ska ta med gps och Dorothea ska fixa färdkost (aka kakor).
Jag har nu kommit att tycka att min värdfamilj verkligen är underbar. I början tyckte jag allt var jätte jobbigt, dels för att barnen slåss hela tiden och dels för att jag längtar hem. För jag saknar verkligen Sverige och alla er där hemma!
Men förra veckan kom den äldsta systern hem och nu känns det som om vi delar på ansvaret att ta hand om de andra två, de har alla sina ljusa stunder och tiden flyter på snabbt. Längtar verkligen till att få börja college och testa på det.
There are two things that drives me crazy over here... luftfuktigheten och avsaknaden av riktigt svenskt godis. Var är all Marabou och Kina puffar?! Därför var jag tvungen att köpa lite snickers till mig idag, där rök mina joggingrundor som jag samlat ihop denna veckan...
Innan jag glömmer det vill jag bara kommentera Apoliva reklamen som lyckats ta sig in på nyheterna här borta, tydligen är många svenskar irriterade över hur ful modellen som sjunger i stormen är. Varför kan inte reklamer få vara lite fula, kvinnan är ju vacker men vädret får henne att se lite skrämmande ut. Reklamen är som tagen ur en skräckis och ni alla vet att de oftast är riktigt bra filmer... känner att jag kommer bort lite från ämnet så i alla fall, back off!
Film är nu mitt största nöje. Jag älskar film och kommer alltid att göra det, och ni vet det. Jag menar Baksmällan 3 ggr om på bio... endast jag kan genomföra sådana dumheter. Ska antagligen se Harry Potter på bio snart igen med Elena och Annie (döttrarna i familjen) kommer bli jätteskoj, men ska skaffa mig egna popcorn för de har smör på sina. Ush!
Har tyvärr inte så mycket att säga om den gångna veckan, och tyvärr inte så mycket bilder heller. Men nästa helg ska jag antagligen in till New York City igen, har en kompis där med och då lovar jag att ta med kameran ;)
Vill bara tillägga att amerikaner är riktigt aritga och pratglada, alla hälsar på varandra (har fortfarande inte listat ut vad jag ska svara när affärsexpiditerna säger "Hi. How are ya?" men men...). Igår åkte jag och köpte en basketboll (helt själv körde jag på de amerikanska vägarna måste jag tillägga) och när jag skulle betala gick en som arbetade i affären förbi bakom mig med en amerikansk fotbolls tacklingsdocka (ni förstår säkert vad jag menar). Expiditen frågar därpå om den också är min... Jag säger nej varpå han säger att då hade jag varit riktigt badass. Mannen efter mig i kön (notera; en helt okänd person. Only making smalltalk) säger då: "She looks kinda badass..." varpå jag blir tvungen att flexa... precis som en tauren ni kan förstå hur det såg ut...
Det var det. Hoppas på ett mer intressant inlägg efter min NYC resa. Ha det bäst där hemma! Många kramar!
Jag har nu kommit att tycka att min värdfamilj verkligen är underbar. I början tyckte jag allt var jätte jobbigt, dels för att barnen slåss hela tiden och dels för att jag längtar hem. För jag saknar verkligen Sverige och alla er där hemma!
Men förra veckan kom den äldsta systern hem och nu känns det som om vi delar på ansvaret att ta hand om de andra två, de har alla sina ljusa stunder och tiden flyter på snabbt. Längtar verkligen till att få börja college och testa på det.
There are two things that drives me crazy over here... luftfuktigheten och avsaknaden av riktigt svenskt godis. Var är all Marabou och Kina puffar?! Därför var jag tvungen att köpa lite snickers till mig idag, där rök mina joggingrundor som jag samlat ihop denna veckan...
Innan jag glömmer det vill jag bara kommentera Apoliva reklamen som lyckats ta sig in på nyheterna här borta, tydligen är många svenskar irriterade över hur ful modellen som sjunger i stormen är. Varför kan inte reklamer få vara lite fula, kvinnan är ju vacker men vädret får henne att se lite skrämmande ut. Reklamen är som tagen ur en skräckis och ni alla vet att de oftast är riktigt bra filmer... känner att jag kommer bort lite från ämnet så i alla fall, back off!
Film är nu mitt största nöje. Jag älskar film och kommer alltid att göra det, och ni vet det. Jag menar Baksmällan 3 ggr om på bio... endast jag kan genomföra sådana dumheter. Ska antagligen se Harry Potter på bio snart igen med Elena och Annie (döttrarna i familjen) kommer bli jätteskoj, men ska skaffa mig egna popcorn för de har smör på sina. Ush!
Har tyvärr inte så mycket att säga om den gångna veckan, och tyvärr inte så mycket bilder heller. Men nästa helg ska jag antagligen in till New York City igen, har en kompis där med och då lovar jag att ta med kameran ;)
Vill bara tillägga att amerikaner är riktigt aritga och pratglada, alla hälsar på varandra (har fortfarande inte listat ut vad jag ska svara när affärsexpiditerna säger "Hi. How are ya?" men men...). Igår åkte jag och köpte en basketboll (helt själv körde jag på de amerikanska vägarna måste jag tillägga) och när jag skulle betala gick en som arbetade i affären förbi bakom mig med en amerikansk fotbolls tacklingsdocka (ni förstår säkert vad jag menar). Expiditen frågar därpå om den också är min... Jag säger nej varpå han säger att då hade jag varit riktigt badass. Mannen efter mig i kön (notera; en helt okänd person. Only making smalltalk) säger då: "She looks kinda badass..." varpå jag blir tvungen att flexa... precis som en tauren ni kan förstå hur det såg ut...
Det var det. Hoppas på ett mer intressant inlägg efter min NYC resa. Ha det bäst där hemma! Många kramar!
I'm being Americanized!
Här är fem bevis på min transformation:
1. Peanutbutter and jelly sandwich! C'mon hur amerikanskt är inte det och det har jag ätit!
2. Macaroni n' Cheese... behöver jag säga mer.
3. YMCA, going over to the "Y" to swim. It's fun to stay at the YMCA...
4. Igår såg jag min första basebollmatch och jag var lika uppspelt som ett barn på julafton.
5. Min största synd gentemot Sverige. På matchen inledde de med den amerikanska nationalsången, alla ställde sig upp med handen för hjärtat... även jag.
Det är helt otroligt, två veckor här och jag är som förändrad. Min Area Director (hon som har hand om au pairerna) sade till och med att jag talar som en amerikan och att jag ser ut som en också. Så om jag vill kan jag komma in på college billigare, det är nämligen dyrare att gå på college om man inte är härifrån.
Pratade med en liten kille idag som sade att han skulle göra en bakåtvolt från läktarna, då sa jag att min bror kan göra en på bara marken (jag berättar nu endast om detta för att kunna skryta om min fantastiska bror). Var är din bror? frågar killen. I Sverige, svarar jag. Varpå han frågar vart det ligger och jag svarar; Europa. Jaså det är ett land? Alltså, vem vet inte att Sverige är ett land, vi slår ju deras landslag i fotboll!
Den här veckan har Jen vart ledig, så jag har inte haft så mycket att göra. Helt okej med mig. Har nu upptäckt hur jobbig en Wii balance board är, mina magmuskler värker än... Men ett roligt sätt att träna. Köp er en sådan!
Jag HATAR ost! De har det till allt här borta, istället för sås, i alla chips och godsaker, i deras sandwich och för att göra grönsakerna godare! Hallå?! Det är varken gott eller nyttigt.
Längtar däremot till Halloween, folk går till jobbet utklädda. Funderar på att vara en planet, kanske hinner äta upp mig tills dess. Not likely, since I'm bringing Lördagsgodis into the country!
Har redan påbörjat pyssel till halloween, har i trolldeg gjort ett öga, en rolling stones mun och ett avhugget finger... Mohaha!
5 kronor går till Sofie Davidsson som visste citatet från inlägg nummer 1. Grattis Sofie, nu gäller det bara att hoppas på att jag kommer ihåg det om ett år. Och alla ni som säger att ni är "still not jealous", det här är hur mycket jag tror er...
Aa Chrille du ser ju inte mitt ansiktsutryck men det är väldigt skeptiskt ;)
Saknar er alla!
Förlåt för avsaknaden av bilder, var så uppspelt inför basebollmatchen att jag glömde kameran hemma. Ska bättra mig.
1. Peanutbutter and jelly sandwich! C'mon hur amerikanskt är inte det och det har jag ätit!
2. Macaroni n' Cheese... behöver jag säga mer.
3. YMCA, going over to the "Y" to swim. It's fun to stay at the YMCA...
4. Igår såg jag min första basebollmatch och jag var lika uppspelt som ett barn på julafton.
5. Min största synd gentemot Sverige. På matchen inledde de med den amerikanska nationalsången, alla ställde sig upp med handen för hjärtat... även jag.
Det är helt otroligt, två veckor här och jag är som förändrad. Min Area Director (hon som har hand om au pairerna) sade till och med att jag talar som en amerikan och att jag ser ut som en också. Så om jag vill kan jag komma in på college billigare, det är nämligen dyrare att gå på college om man inte är härifrån.
Pratade med en liten kille idag som sade att han skulle göra en bakåtvolt från läktarna, då sa jag att min bror kan göra en på bara marken (jag berättar nu endast om detta för att kunna skryta om min fantastiska bror). Var är din bror? frågar killen. I Sverige, svarar jag. Varpå han frågar vart det ligger och jag svarar; Europa. Jaså det är ett land? Alltså, vem vet inte att Sverige är ett land, vi slår ju deras landslag i fotboll!
Den här veckan har Jen vart ledig, så jag har inte haft så mycket att göra. Helt okej med mig. Har nu upptäckt hur jobbig en Wii balance board är, mina magmuskler värker än... Men ett roligt sätt att träna. Köp er en sådan!
Jag HATAR ost! De har det till allt här borta, istället för sås, i alla chips och godsaker, i deras sandwich och för att göra grönsakerna godare! Hallå?! Det är varken gott eller nyttigt.
Längtar däremot till Halloween, folk går till jobbet utklädda. Funderar på att vara en planet, kanske hinner äta upp mig tills dess. Not likely, since I'm bringing Lördagsgodis into the country!
Har redan påbörjat pyssel till halloween, har i trolldeg gjort ett öga, en rolling stones mun och ett avhugget finger... Mohaha!
5 kronor går till Sofie Davidsson som visste citatet från inlägg nummer 1. Grattis Sofie, nu gäller det bara att hoppas på att jag kommer ihåg det om ett år. Och alla ni som säger att ni är "still not jealous", det här är hur mycket jag tror er...
Aa Chrille du ser ju inte mitt ansiktsutryck men det är väldigt skeptiskt ;)
Saknar er alla!
Förlåt för avsaknaden av bilder, var så uppspelt inför basebollmatchen att jag glömde kameran hemma. Ska bättra mig.
