Jag har alldeles nyss kommit hem från ett skrattfyllt, fnissigt och glatt biobesök. Jag kan inte för en sekund förstå varför jag hållt mig till ett biobesök i månaden, give or take, hemma i världens bästa land. Filmens underbara värld har ännu en gång lyckats rycka mig ur min slummer och hissat min humörflagga i topp. Om jag någonsin ska hitta den där lyckligt lottade att spendera resten av mitt liv med så lär han ju sitta på sätet jämte mig i en biosalong. Film är och kommer för alltid att förbli ett av mina största nöjen!


Maj 2009!!! Jädrar vad sega amerikanarna var med en utav årets bästa filmer, de uppskattar ju inte ren och skär humor.

Denna gången var det filmen Pirate Radio (också kallad The Boat That Rocked) som fick mina mungipor att höjas. Filmen är producerad av en nya zeeländare, men det kunde mycket gärna varit en britt med tanke på den klockrena humorn, eller snarare den lite mer filthy humorn som framstod. Bra skådespelare, bra soundtrack och där var även ett till mysterium; varför har jag inte tänkt på att lyssna på 60-tals rock förut?!
Jag menar, The Beatles är super så varför skulle inte andra gamla lirare vara det med?
The downside med filmen, och andra filmer som den här, är det extrema suget man får efter en kille. Suget, suget... era snuskiga stackare, suget efter kärleken! Är det ingen som känner mig?
Jag saknar att kunna blicka in i någons ögon och känna att det här är den vackraste personen i världen, att kunna sova jämte någon man älskar och känna hur han drar mig intill sig, att bli kysst av någon för att han vill, för att han älskar mig för precis den jag är (geek, filmfreak och bokmal i allt). Jag vill känna mig älskad av världens bästa människa.
Elina och Fred, jag är så glad för er skull.

Det här är inledingen till en av mina läxor här borta, och jag tycker det passar in här med tanke på att ni precis fått ta del av den förtrollande värld som är min hjärna.

Written on these papers are crucial information to find the key to Veronica Jonsson’s mind, it’s a real cipher. Even with the secret bound in this essay there is no telling what really goes on inside that head. What we think and believe constantly changes depending on the people and the environment around us. Our experiences determine who we are about to become and there is no doubt that even though I’ve only spent three months in this country, it has definitely changed me. This is my story.

För alla er kärlekskranka där ute, you are not alone!
http://www.youtube.com/watch?v=cxbFLYa0_bw